Människan är den enda levande varelse som kan föreställa sig framtiden. Det här innebär inte vad som ska hända i nästa ögonblick utan en mer utpräglad tanke där planering för lång tid framöver kan ske. Huruvida det här i första hand är någonting positivt eller negativt är svårt att definiera. Det är någonting svårbegripligt som baseras på både tid, plats och situation. I vissa sammanhang är det en utomordentlig egenskap medan den i andra förblir tämligen värdelös. Den ger oss på samma gång möjligheter som begränsningar. Vi kan med hjälp av denna förmåga utföra stordåd där tekniska framsteg tillhör den kanske allra viktigaste komponenten. På samma gång kan avsaknaden av den göra oss till en tämligen primitiv organism utan livsavgörande kompetenser. Motståndaren heter just begränsning där vi människor har en förmåga att tänka för mycket på morgondagen snarare än att leva i nuet. Det här har även fått sina negativa konsekvenser i välbefinnande, stress, relationer och verklighetsuppfattning.

Det är just det här också teknik i grunden handlar om. Det går med fog att påstå skapandet som en slags antecipatorisk förmåga medan användandet övergår till den primitiva varianten.

En balans mellan de båda ytterligheterna skulle behövas för att det ack så viktiga jämviktsläget ska kunna uppnås.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.